Från Litsboken XVII 1967 sid. 92

Norra Litspojken som blev Världsartist

Av Per Tejbo

Jonas Axel Björksell, som hans fullständiga namn var, föddes i Prisgård den 20 december 1896. Han var liksom sina bröder utrustad med goda kroppskrafter. Bland hans jämnåriga berättas än i dag om hans styrka som barn och yngling. 1911 "gick han med prästen" och var inackorderad i Näslundsgården i Klösta. Hans läskamrater minns än i dag, att det året var Norra Litspojkarna överlägsna när det gällde mer eller mindre allvarliga handgemäng byalagsvis. Även de numerärt starka Sörepojkarna drog det året det kortaste strået, trots god förstärkning av rallarpojkar.

Men någon slagskämpe var inte Axel Björksell. Nappatagen tog han som lek och blev ledsen om någon ilsknade till.

Den gymnastik, som den här tiden bjöds på i skolorna, var säkert ingenting att tala om. Kroppens uppbyggnad var nog vars och ens ensak och togs inte så högtidligt. Mottot var att man skulle arbeta för livets nödtorft så att man ej orkade med någon annan fysisk ansträngning. Men naturen hade givit Axel så rikligt med styrka och spänst, att han ingalunda blev uttröttad av arbete utan gladeligen spänstade med hemmagjorda lyft- och trapetsredskap på lediga stunder. Att han var stark för sin ålder bevisas av att han omedelbart efter sin konfirmation en tid arbetade som plankbärare på sågen i Litsnäset, varvid han lastade på sig flera plank än de fullväxta plankbärarna. Det berättas att han hade samma betalning som de stora karlarna, vilket retade dem en smula.

Efter tiden som plankbärare var han på en grävmaskin vid bygget av Frösö sjukhus och for, alltså som 16-åring, till sjöss. Resan gick till Australien, där han 1913 insjuknade, vilket han själv omtalade, då han i juli 1921 kom hem till Norra Lit och hälsade på. Emellertid kom han då från Amerika, där han som atlet följt med en kringresande cirkus. Han kallade sig då sjöman och atlet, vilket tyder på att han inte helt släppt sjömanslivet. Han sade sig också ha flygarutbildning. Han hade tydligen många intressen. Som tidsfördriv spelade han dragspel sedan tidiga ungdomsår, och det inträffade att han som omväxling underhöll sin publik med dragspelsmusik.

Efter en kort vistelse i hemmet 1921 reste Axel tillbaka till Amerika, men genom överansträngning insjuknade han och sändes tillbaka till Sverige på hösten samma år. Efter en tids vård i Charlottenberg kom han hem till Norra Lit den 3 november, och efter sjukhusvård under tiden 7 november 1921 - 12 januari återvände han till Amerika fullt frisk.

Axel var inte till omfånget någon stor karl, han var 165 cm lång och vägde 70 kg, men hans krop var harmoniskt byggd med starkt framträdande arm- och halsmuskler. Efter sverigevistelsen 1921 - 22 steg hans stjärna som artist. En svenskspråkig amerikansk tidning skrev 1924: "En svensk Herkules som är oöverträffad. Han kan lyfta sin dubbla vikt över huvudet på rak arm. Sverige har frambragt många starka män, och en av dem - kanske den starkaste för sin storlek är Axel Björksell, eller Axel Fulton, som hans artistnamn är. Han föddes i Husås, Norra Lits socken, Jämtland, för 28 år sedan. Gick vid unga år till sjöss och började sin bana som akrobat i Australien, där han även uppträdde på trapets. Han är även en styv boxare, men han har, trots goda anbud, hittills hållit sig borta från den delen av de starka männens konst."

Tidningarna övertrumfade varandra med superlativen, och ett nummer som blev mycket uppmärksammat, var där han uppträdde med partner. Partnern var en tysk och kallade sig Willie Mack. Tillsammans kallade de sig för artistparet "Fulton and Mack". Fotona 2 - 4 visar ett av deras nummer.

Axel Björksell dog i januari 1936, alltså knappt 40-årig. New York Herald skrev fritt översatt: "Björksell - Jonas Axel, känd som Fulton i artistparet Fulton and Mack, dog måndagen den 13 januari. Begravningen ägde rum den 16 januari kl. 8 a.m. i Park West Memorial Chapel 79:e gatan Columbus Avenue. Chicagotidningarna och svenska tidningar ombedes copiera".

Det är män som Axel Björksell som gjort det svenska namnet välkänt och han är väl värd att minnas.

I min ungdom var det någon som berättade en historia om Axel. Jag ska försöka återberätta den så gott jag minns.

När Axel befann sig hemma i Prisgård skulle han ut och hämta ved. Eftersom det fanns besökare där kände han väl för att showa lite. Han ställde han sig på händer och gick så på det viset ut till vedboden. Hur han betedde sig i vedboden är det nog ingen som vet, men han tog med sig en lagom famn ved. När han då skulle bära in veden ställde han sig på en hand. Sedan hoppade han på en arm, med veden på den andra, tillbaka till huset.

/Reidar Mattsson