När bocken for på friarfärd till Brynjegård

Av Anna Holmberg

  Litsboken XLIX sid. 166 1999 

Gerhard (Geje) Öst i samband med rivningen av Bengts ladugård i Lit.

Foto: Pelle Söderberg

 Min bror Gerhard (Geje) föddes den 15 september 1927. Jag minns det så tydligt. Gun var då två år, jag fyra. Vi fick gå till farbror Erik och faster Lava och där stannade vi hela dagen. Pappa hämtade barnmorskan med häst, hon kom från Lit. På eftermiddagen såg vi pappa komma gående med raska steg över lägdan, då sa' faster: "Nu ere klart." Pappa såg glad ut när han berättade om vår lillebror och t o m farfar, som inte visade några varmare känslor precis för oss. Han pratade med Geje och han var glad att det "vårte n pöjk", den här gången.

Vi hade mycket roligt tillsammans och när vi växte upp och skulle göra något arbete, då hade han alltid förslag att det skulle gå med motorsurr. En gång var mor och far bortresta några dagar. Vi hade mjölkat och separerat och en stor hink med grädde stod i källaren. Kylskåp fanns ej då. En kall källare och en hink hängande i brunnen, det var en bra förvaring av matvaror. Det var en het sommardag, vi värmde grädden litet, det brukar ju mamma göra när det skulle kärnas. Men att det bara avr på vintern man skulle göra så, det visste inte vi. Alltså, grädden var varm och kärnan var av metall och vi höll till på bron där det var stekhett. Vi drog och drog. Gun och jag byttes om att dra, men det blev aldrig tjockt. På eftermiddagen kom Geje och såg eländet, "nej de här går int, vi får sätt på motorn på kärna". Sagt och gjort, kärnan som var fastsatt på en pall bars ut till vedbacken. En rem fäste runt kärnan, oj vilken fart när Geje startade! Grädden slängdes runt och metallen gav ifrån sig en grådaskig färg, kärnan blev blankpolerad utanpå och locket flög iväg som en diskus kastad av en rysk diskuskastare!

Vi fick sluta, grädden slog vi i ett tråg och där flöt grå klumpar omkring. Det blev överraskningen som våra föräldrar fick, att i stället för en fin smörklimp se detta misslyckande. Men dom tyckte det var roligt och nu visste vi hur man inte ska kärna smör, på vedbacken med motor är ej att rekommendera!

Geje träffade sin Anna, hon bodde på Klöstanäs, och det blev många turer med lättviktare och motorcykel dit. De gifte sig 1949.

Den 18 januari 1951 föddes Roland, han var en kraftig krabat, jag kände mig så glad när jag fick ta honom i famnen. Barnmorskan Hilma Randklef var först förstås. Roland tyckte om att vara ute jämt. När det var snöstorm då trivdes han.

En natt gick det ej att sova, jag skrev ned detta.

Titta det snöar, hav tröst, hav tröst,

Då kommer Geje och Roland Öst.

Geje i traktor och Rolle i bil,

Dom två har kört många tusen mil,

Är de "styggvere" kör dom dag och natt

Alltid i farten, det sägs ju att:

Båda är födda bakom en ratt!

Nu har PEAB tagit över plogningen på många vägar så det är lugnare för Gejes del.

Roland bor kvar på den gård han föddes. Tillsammans med Ruth Inger har de två fina flickor Linda och Nina. Linda har flyttat till Jonas Brittas gård, den köptes för några år sedan och alla hus har förbättrats. Hon bor i det fina huset tillsammans med Robert Malm från Byom.

För Gejes del har det varit grus, singel och sand. Asfaltläggning på somrarna på många orter. Det var också gruskörning som gällde när historien om bocken blev till. Han körde grus på olika vägar och höll till i Källåsen. En dag kom en kvinna och bad att få åka med i lastbilen till Brynjegård. Resan blev av redan nästa dag, hon var inte ensam, hon ville ha bocken med sig. Hon hade talat väl om bocken, han var lugn och han luktade inte illa, för han var nytvättad. Som avtalat var kom resenärerna. Den som vet hur högt man måste "skrava" för att komma upp i en lastbilshytt, förstår att först skulle tanten upp och sen lyftes bocken med Gejes hjälp in. Det bar iväg, bocken satt fint och såg ut genom rutorna, men efter en stund började han att bli otålig. Han bråkade och ville stångas. Tanten höll honom nere på goövet och måste själv lägga sig ned. Geje skrattade och körde så fort det gick. Han frågade flera gånger om det gick bra. Tanten såg på honom och sa' bara: "Kör, kör!" Det blev ingen retur. Tanten och bocken ville gå till fots trots att det var flera kilometer att gå hem. Då var nog bocken lugnare, han skulle ju bli far snart.