Bygd i förvandling

Från Litsboken XLI 1991 sid. 5

Bygd i förvandling

Studiecirkel i Ringsta 1976

Av Jonas Pålsson

Inom byarna Ringsta, Kallsta, Backen, Byom, Husås, Ottersgård och Prisgård, vilka gemensamt kallas för Norra Lit har aldrig förekommit någon egentlig industri, men bygden har haft många skickliga hantverkare. Under förra hälften av 1900- talet fanns två smeder, två skomakare, en sadelmakare, en laggkärlsmakare, två skräddare samt flera sömmerskor, snickare och timmermän. Åtminstone två av ortens snickare byggde även musikinstrument. Jonas Jonsson i Ringsta tillverkade ibland någon gitarr och Nils Nilsson i Byom byggde flera fioler.

I slutet av 1800-talet och början av 1900 fanns en affär i Husås och en i Kallsta. På båda ställena ett uthus utan uppvärmning. Omkring 1910 uppfördes i Ringsta ett bostadshus med uppvärmd butik i samma hus. 1912 - 1916 blev två uppvärmda butiker iordningställda i Husås. I början av 30-talet startades en kooperativ butik i Ringsta. Under ca 15 år fanns det fyra affärer i Norra Lit, men nu finns endast Konsumbutiken kvar. Även denna butik har varit i farozonen, en för närvarande är risken för nedläggning inte så stor. I de privata affärerna var det i regel ägaren och ibland någon mer i ägarens familj, som skötte butiken. Fanns ingen familjemedlem som kunde delta i arbetet, kunde man tidvis ha en person anställd.

De allra flesta av Norra Lits befolkning levde av jordbruk och skogsarbete. Den uppodlade arealen var nog ganska liten före 1850. Det mesta fodret togs från starrmyrar, hästfoderslått och annat s k "självväxt" gräs. På de odlade åkrarna hade man spannmål, potatis och lin. Efter storskiftet 1842 - 1858 började man odla mer och mer, både hemma vid gårdarna och på myrmarker, som ibland låg flera kilometer, ja ända till en ml från gården. Dessa myrodlingar gav goda skördar av foder, när de gödslades ordentligt med konstgödsel.

Uppodling av myrmarker pågick ända in på 1930-talet, men efter 1950 har en stor del av dessa avlägsna odlingar fått växa igen med skog.

Vid storskiftet 1842 - 1858 graderades starrmyrarna högre än skogsmarken. Varje gård fick rätt stor areal skog. De flesta hade mellan 100 - 300 ha men de största gårdarna hade mer än 500 ha skog. Men ingen hade sin mark i ett skifte. Större delen av arealen blev fäbodskiften eller andra utskiften. Varje gård hade i regel tre skiften, men några få hade två och några hade fyra skiften.

Men storskiftet och flyttning av en del gårdar kostade pengar, och den varan var det ont om.

Så o ombud för skogsbolagen och ville köpa böndernas tallskog på rot för 50 år framåt. Penningbehovet var nog största orsaken till att de flesta sålde på detta sätt, trots att det erbjudna priset var mycket lågt. Ibland bjöd köparen på brännvin eller konjak och då kunde priset bli ännu förmånligare för köparen.

Ett par gårdar sålde man senare på ytterligare 30 år, och då såldes både tall- och granskog från 9 eller 10 tum, en fot från marken.....

I slutet av 1800- och början av 1900-talet var det tyvärr många, som sålde antingen hela gården eller sina utskiften till bolag eller s k "skogsjobbare" för mycket låga priser. Sedan man sålt gården, blev somliga kvar på gården so arrendatorer och skogsarbetare åt bolagen*. På senare tid har bolagen sålt bort den odlade jorden samt en del skog till. Men fortfarande har skogsbolagen rätt stora skogsinnehav. Trots att betalningen för skogsarbete var ganska låg, gav detta i regel större inkomst än vad de rätt små jordbruken kunde ge. Man hade både kor, getter, svin och höns och hade självförsörjning med mat så långt det var möjligt.

Allt bröd bakades hemma. Bakstuga fanns i nästan varje ladugård. På några få gårdar fanns särskild bakstuga. Ullen kardades i köket och sedan spann man garn och stickade strumpor, vantar, tröjor m m samt vävde vadmal och även andra tyger.

Inom Lits socken fanns i början av 1900-talet två mejerier, det ena i Söre och det andra i Bye.

Omkring 1915 - 1920 var det några bönder i Norra Lit, som körde sin mjölk med hästskjuts till mejeriet i Söre. Detta mejeri blev nedlagt omkring 1925. Bye mejeri var igång till omkring 1935. År 1929 började man skicka mjölk med bil till Östersunds mejeri. Första och andra året fick producenten 14 - 15 öre per kg men 1933 var priset nere i 6 - 6,5 öre, sedan frakten var betald. Fram till 1945 var antalet leverantörer inom Norra Lit 70 - 75, men har sedan minskat till åtta 1975. Dessa ha dock antingen köpt eller arrenderat jord av grannar, som slutat med jordbruk, och har betydligt fler djur än tidigare.

De som upphört med jordbruk är till stor del pensionärer, men även en del yngre har slutat med jordbruk och börjat pendla antingen till Byggelit, spånplattefabriken i Lit (Söre) eller till östersundsindustrier, byggnadsarbete, handel, städning m m.

Under de ca 50 år som Högfors Träsliperi var igång, arbetade fem - sex personer från Norra Lit där, men denna industri är nedlagd sedan slutet på 60-talet.

Inom Norra Lit är nu tre - fyra personer sysselsatta i småindustri: ett snickeri, en tillverkar plåtrör och andra plåtarbeten och en fiskredskap. Åren 1910 - 1920 arbetade 250 - 300 personer inom jordbruk och skogsbruk. Kreaturen sköttes nästan uteslutande av kvinnorna, De flesta av männen var i skogen på vintrarna som huggare eller gästkörare. Efter 1930 började flera män än förut hjälpa till med kreaturen, men de flesta arbetade också i skogen. Före 1950 fanns endast någon enstaka motorsåg och de vägde 12 - 15 kg. Så småningom kom lättare sågar och fler och fler huggare köpte motorsåg.

Före 1950 kördes så gott som allt virke med häst till flottleder. Efter 1950 började man delvis använda traktor för virkestransport. Omkring 1960 började man bygga skogsbilvägar. Sedan flottningen lades ner körs allt virke med bil på längre sträckor, men för framkörning till väg används antingen traktor eller häst, när bönderna avverkar på egen skog.

På bolagsskogarna och på rotköp har avverkningarna blivit mer och mer mekaniserade. Detta har dock den nackdelen, att endast några få har arbete på orten.

Inom jordbruket har förändringarna varit mycket stora de sista 75 åren. Före 1900 skar man all säd med skära. Man skulle skära en mäling, 15x15 famnar på en dag. För detta betalades 1 - 1:50 kr. I början av 1900-talet började man slå säden med lie och hänga den i hässjor. Så småningom kom traktorer och självbindare till bygden och nu skördas all säd med skördetröskor.

Omkring 1880 kom första stifttröskverket till bygden. Det drogs med handkraft. Senare kom körvandringar och halmskak. I en del gårdar fanns hemtillverkade tröskverk inbyggda på logen. Omkring 1912 kom första självrensande tröskverket till Norra Lit. Drivkraft var en tunn råoljemotor. Under något av krisåren 1914 - 1918 inköptes i Husås en lokomobil för att driva ett tröskverk. Sedan bygden fått elström i november 1918 övergick man så småningom till elmotorer och flera tröskverk anskaffades. 1940 började somliga använda traktorer som drivkraft för tröskverken. Nu tröskas allt med skördetröskor.

Från 1900 till 1921 ökade folkmängden i Norra Lit. Varje familj hade i regel ganska många barn. De flesta av dessa stannade kvar i bygden, som jordbruks- och skogsbruksarbetare. Ca 25 personer reste till Amerika för att få större inkomster. Av dessa kom fyra åter efter många år. Några flyttade till Östersund, några få till andra orter.

Under åren 1915 - 1922 pågick stora avverkningar av såväl timmer och massaved, som brännved samt kolning. Många skogsarbetare från andra håll kom under dessa år till bygden. Tidvis utdelades brödkort till nära 1 000 personer.

Vintern 1921 - 1922 rasade både virkespriser och arbetslöner och många blev arbetslösa. Från 1923 blev det något bättre fram till 1929.

Åren 1930 - 1934 var både virkespriser och och arbetslöner mycket låga. Enligt SCA:s prislista för 1932 skulle en rundbarkad massabit av tall 3,5 tum i topp, 17 fots längd betalas med 21,6 öre, levererad på Hårkans flottled. Man kunde inte ta med mindre bitar av tall än 4,5 tum x 17 fot. Gran betalades något bättre än tall. Åren 1923 - 1929 kunde en medelgod huggare tjäna fem - åtta kr per dag, men 1931 - 1934 var det ibland svårt att nå upp till tre - fyra kr per dag för huggare och fem - sex för körare och häst. Åren 1940 - 1960 fanns ganska gott om skogsarbete. Från 1946 - 1960 arbetade flera finländare i skogarna här omkring. Efter 1960 har antalet skogsarbetare kraftigt minskat.

Åren 1950 - 1965 flyttade många ungdomar till södra Sverige för att kunna få arbete, men nu har denna ström avstannat. De sista 10 åren har inflyttningen varit större än utflyttningen. Flera familjer med barn har flyttat hit.

Post, telefon m m

Omkring år 1840 - 1850 bars posten ut mellan Lit - Norra Lit och till Föllinge en gång var fjortonde dag av en man från Ringsta. Han hette Jonas Andersson och gick till fots denna sträcka på närmare 5 mil. Småningom blev det postgång en gång i veckan och hästskjuts. År 1888 blev det poststation i Husås med post tre gånger i veckan. Ringsta fick egen poststation 1930. Numera finns ingen annan poststation än i Söre, Lit, och posten körs ut med bil till postlådor vid vägarna. Daglig post från början av 1900-talet.

Det första telefonskåpet kom till bygden omkring 1885. Första växelföreståndaren var J A Björksell.

Järnvägen Östersund - Lit - Häggenås invigdes den 1 december 1911.

Skolor

Den förste, som började med någon mera ordnad skolundervisning var en torpare vid namn Salmon Salomonsson i Ringsta. Han var född omkring 1770 och dog omkring 1850. Eleverna hade matsäck med sig och hade logi i hans hem fast han hade ganska liten stuga. Fyra till sex pojkar kunde få ligga skaföttes i samma säng. Salmons hustru, som var cirka 25 år yngre, biträdde honom i undervisningen och efter hans död skötte hon skolan ensam i flera år. Hon dog 1887 eller 1888.

De första skolhusen i Ringsta och Husås byggdes på frivilliga gåvor och dagsverken av ortens befolkning omkring 1880. Man skänkte timmer, plank och bräder till bygget. På andra inkomna gåvor, som inte direkt kunde användas till skolbygget hölls auktion.

Frivilligt bildningsarbete

På 1870-talet fanns i Ringsta en sammanslutning, som kallades Ringsta, Kallsta, Backen och Byoms diskussionsklubb. Den hade som mål "att medlemmarna i tal och skrift skulle öva sig, att uttrycka sina tankar, samt att bättre sätta sig in i allmänneliga spörsmål".

De flesta av bygdens manliga innevånare deltog i dessa möten, som hölls i regel var fjortonde dag i hemmen. Någon annan lokal fanns inte då. Klubben var igång i fem år.

År 1884 fick den en efterföljare, som kallades "Bröder 7". Den bildades av sju män, som även var medlemmar i Godtemplarlogen Ringblomman, vilken bildades den 7 februari 1883. Som mål för "Bröder 7" angavs "att öva sig i tal, läsning, rättskrivning, mätning och räkning, men även att genom plantering omkring gårdarna, anläggande av smärre kryddgårdar, samt att eljest skapa trevnad i och omkring hemmen".

Logen Ringblomman vann från början god tillslutning. Den hade under många år över 100 medlemmar. Möten hölls var fjortonde dag. Dessutom anordnades ofta fester och underhållningsaftnar för allmänheten till ett mycket rimligt inträde, med tal, teater av logens egna amatörer, musik och sång. Under rätt många år hade logen en egen sångkör med 12 - 15 deltagare. Logen har ett bibliotek med ca 1 000 band. Medlemsantalet är nu 32 samt en ungdomsloge med 28 medlemmar.

Från starten och fram till 1932 hade logen sina möten på skolan, men 1932 byggdes Ringsta Föreningshus. Det var främst logen Ringblomman, som medverkade till detta bygge, men bygdens övriga befolkning visade stort intresse och offervilja för att få till denna samlingslokal.

I Husås bildades logen Sundhetshemmet 1884. Denna hade också sina möten i byns skola, men har sedan cirka 20 år tillbaka varit nedlagd.

I skolorna hölls ofta söndagsgudstjänster av församlingens präster, men även på vardagskvällar kunde 50 - 100 personer samlas när någon av Evangeliska Fosterlandsstiftelsens (EFS) predikanter kom till bygden, vilket hände ganska ofta före 1950. Under den tid, som prosten Nils Lindelöf var skolpräst i Lit, reste han under många år med häst den 1,5 mil långa vägen till Norra Lit och höll julotta kl 7.00. Om ingen präst kunde komma hade man ändå julotta, då någon läste ur en postilla. I Norra Lits skolområde fanns i regel 10 - 12 barn i varje årsklass fram till 1955. Men sedan gick barnantalet ner till fyra - fem på 1960-talet. Nu har en viss ökning skett de sista fem - sex åren.

Antalet lärare var tre till 1960. Nu finns här två lärare (1976). 1986 finns tre lärare i grundskolan samt en i förskolan.

Tingshus uppfördes i Husås 1887 - 1888. Sedan hölls ting med Lits Tingslags häradsrätt till 1911, då tinget flyttade till Östersund och huset såldes och blev affärs- och bostadshus. Numera enbart till bostad.

Sågar och kvarnar

Redan på1830-talet fanns två husbehovssågar för husåsbygden, den ena i Mångan och den andra i den lilla bäcken Kalven.

I Mångan har också funnits tre husbehovskvarnar, varav åtminstone en, "Tommuskvarn" fanns före 1750. Åren 1889 - & 1890 byggdes i Mångan en ramsåg med flera blad. Äldre sågar hade endast ett blad. Både sågar och kvarnar är nu borta.

I Gällsån fanns på 1800-talet en gammal enbladig ramsåg, samt fem husbehovskvarnar av den gamla kallkvarnstypen: Backkvarn, Byomskvarn, Jonaskvarn, Grötomskvarn och Ringstakvarn, alla nerrivna. Åren 1895 - 1896 byggde ett litet kvarnbolag, en mera modern kvarn, där norra litsborna i många år malde sitt spannmål. Mjölnare var anställd den tid kvarnvatten fanns. Nu är även denna kvarn riven.

I Kallstabäcken fanns även två enbladiga ramsågar. En ny cirkelsåg byggdes 1893, men också denna revs 1942. Både på Husås- och Kallstasågen sågades mycket virke, särskilt innan de 50-åriga skogsköpen gick ut. Man hade husbehovsvirke undantaget och nu gällde det att rädda det mesta möjliga.

Två husbehovskvarnar fanns i Kallstabäcken varav en finns kvar. Denna har överlämnats till Lits Hembygdsförening med förbehåll om framtida underhåll och att den får stå kvar på sin nuvarande plats.

När man avverkade åt bolagen, fick man omkring 1895 inte ta mindre stockar än 7 tum x 9 alnar. Mindre dimensioner bar sig inte ta igen.

Drunknade på landsvägen

Vägen mellan Lit och Föllinge gick över höga backar, men även genom dalar och grubbor, där det under snösmältningen blev så sjöar. En gammal gumma, Ljung-Marja, skulle under värsta vårfloden köra med häst och släde från Gravarvågen till Husås. När hon körde över en sådan "vägsjö" var vattnet så djupt att släden flöt upp och välte och gumman drunknade. Sedan dess har stället fått heta "Ljung-Marja-gråbba". Detta hände omkring 1850.

På 1800-talet flottades timmer i Gällsån ända från Bysjön och Libäcken, väster om Bysjön. Där ån var mycket krokig hade man grävt en kanal på flon väster om Bysjön, samt en kanal öster om sjön. Vid Gällsåkvarn hade man byggt en flottningsränna, som var minst 50 m lång. Rester av rännan fanns kvar till framåt 1950, men flottningen upphörde omkring 1900.

Jonas E Pålsson

Ringsta 2342

830 30 Lit

-- -- --

Sammanfattningsvis kan sägas om det material, som studiecirkeln fått fram, visar i ytterst koncentrerad form ändå något av det strävsamma liv som fördes under 1800-talet innan muskelkraften ersattes av elkraft och nyare tekniska hjälpmedel.

Att t ex kravet på en skördearbetares dagsprestation var, att med skära skära ned 1 mäling - 729 kvm. Ett arbete som måste vara betydligt svårare att utföra, än att med lie utföra samma prestation. Slåttkarlens arbetsställning var ju naturligare jämfört med "skära-mannens" som fick går på "huk" hela dagen.

Skogsarbetet torde också vara en sysselsättning, som krävde mycken muskelkraft parad med ofta mycket dåliga bostäder i skogen, enkla tillfälligt upptimrade kojor, kalla och dragiga.

"Självstudiecirklar" som hade som mål, att förkovra sig i allmän kunskap och skick var nog något som s a s låg i tiden för likartade föreningar eller sällskap förekom i flera byar inom socknen.

Att utnyttja vattenkraften för sågning och förmalning av säd pekar på en förändring och utveckling till ett för kroppen skonsammare arbetsliv. En intressant uppgift för senare tiders barn borde vara att lokalisera, kartlägga och forska i dessa kvarn- och sågställen.

Red