Från Litsboken XXXVI 1986 sid. 132

Berömd Husåsgrabb

Av Henrik Hall

Hans namn var Axel Björksell, son till urmakaren i byn och hans mor hade hembageri där. De hade ett ställe, som ännu är kvar, det ligger alldeles intill vägen, nära f d Tingshuset.

Han hade tre bröder, Anton, karl och Edvard och tre systrar, Selma, Anna och, jag har glömt vad den tredje hette, tror hon for till USA.

Selma var hemma och ogift och det var även de hemmavarande bröderna. Den enda som mig veterligt gifte sig var Anna. Hon var i Östersund, men var hon sedan tog vägen har jag ingen aning om. Karl dog ganska ung, Edvard och Axel var i min tidiga barndom ofta anställda hos min morfar Henrik Eriksson, som hade lantbruk, gästgiveri och då byns enda lanthandel. Och där fanns det mycket extra jobb. När de var födda är jag ej säker på, men det var på 1800-talet, därom är jag säker, de äldsta var nog födda på 1870-talet. Och jag var 5 - 6 år när jag blev bekant med dem, jag var ju ofta hos mormor och morfar redan då och var god vän med grabbarna.

Edvard och Axel tyckte ja särskilt om, för de lekte med mej och det är klart att man uppskattade detta. Kommer särskilt ihåg våra vänner när de var med och jobba med årets vedbehov. Det var ett omständigt och stort jobb, det eldades ju inte bara inomhus i de många kakelugnar, köksspis, ladugården samt sommartid i den öppna spisen i "Lillstugan" som då ej hade järnspis. Åren gick och både Edvard och Axel reste från byn och jag förlorade kontakten med dem.

Tills att jag som bodde nere i Lit på Björkudden och då fick kontakt med Edvard, som var bussförare på någon buss, det var ej Norra Litsbussen. Sedan kom jag till Kooperativa i Husås, som då pappa var föreståndare för, men varken Edvard eller Axel var hemma då. Då levde föräldrarna och både urmakeri och bageri var igång, men Kalle hade gått bort.

På sommaren 1920 kom så Axel hem från Amerika. Det var första gången. Och då umgicks vi väldigt mycket, men det var en annan Axel än den som lämnat Sverige. Ja, inte personligt, utan samma glada och hurtiga grabb som tidigare, han ville att jag skulle lära mig engelska och det hade pappa ingenting emot.

Nu var han inte sjöman längre. Han hade genom en passagerare fått jobb på en cirkus och av Axels förut rätt så slanka kropp hade det nu blivit en kraftig muskulös kille, men för det ingen s k muskelknutte. Ja, det var en härlig sommar i Husås 1920 eller var det 21. Vi promenerade och vi lärde engelska och så reste han tillbaka till sin Cirkus.

Men vi brevväxlade och han kom hem igen, men då var jag ej i Lit längre, utan på Kooperativa affären i Undersåker. Så döm om min förvåning då plötsligt Axel dök upp där en dag. Han ville inte lämna Jämtland utan att först ha hälsat på mej, sa han. Nu hade han kommit till en varieté med en kompis, som han gjorde fina kraftprov med och han hade ändrat sitt namn till Mack. Glömde att skriva om det förut. De var mycket populära och gjorde gästspel på endast första klass varietéer och cirkusar. Vi brevväxlade och höll kontakten, tyvärr har jag ej något brev kvar, jag har endast ett kort som tagits under en träningspaus. Hade både brev och kort från den tiden, men de gick upp i rök vid en eldsvåda där jag bodde i Stockholm.

Åren gick och jag kom till Svenska Amerikalinjen 1928, Men det var Axel som ordnat det på sätt och vis, för han ville att jag inte skulle "gräva" ner mig i gamla Sverige, utan komma ut i världen och se mig omkring.

Och ovetande om varandra så var Edvard passagerare på M/S Kungsholm, som gick till Amerika i dec 1928. Han hade bara varit hemma och hälsat på, han hade jobb som elektriker hos en miljardär med stort hus och sommarvilla på Long Island. Han visste om att jag skulle komma med över och vi träffades sedan genom Axel, de hade alltid kontakt med varandra.

Jag hade Axels adress i New York och han uppträdde på N/Y:s största varieté och bio Roxy, som då var den nyaste i stan och mycket populär. Och jag hade förstås fribiljett, 1:sta bänk på parkett, 2 st, ta en kompis med.

Detta var ju mitt första besök i N.Y., so med åren blivit inte långt ifrån etthundra. När hans medkamrat, som fortfarande var Irving Fulton, mottogs av den fullsatta lokalen, rymmande 1.400 personer, med stormande bifall, och det var ett fantastiskt nummer de visade och samtidigt vackert. Det var den första artisten som endast hade byxor på sig, inga kläder fick hindra publiken att se musklerna spela i strålkastarskenet. Efter föreställningen träffades vi och då kom även Edvard med, detta var sista föreställningen för dagen, det var fyra föreställningar per dag hela veckan och fem på söndagen, ingen ledig dag.

Vi träffades på en stor restaurang vid Times Square, som hette Aston, ett flott hotell som tyvärr är rivet nu, ja det är också Roxy. Vi hade ju mycket att prata om. Edvard hade mycket att tala om, efter Sverigebesöket. Men det var inte samme Axel, som jag träffade tidigare i Sverige. Nej, det var en utarbetad man, men han försökte ju att vara glad och uppmärksam som värd. Men det är klart att det måste ta på krafterna med dessa många föreställningar per dag, sedan skulle de ju träna. Så han sa att när detta gästspel var slut, de skulle blott ta engagemang med blott en föreställning.

jag måste tala om en sak, som är rätt lustig. Att det i de olika staterna inte är samma bestämmelser bl a att i N.Y. t ex är det tillåtet för herrar att uppträda med bar överkropp, i många andra är det förbjudet. Men Axel nekade att uppträda med täckt överkropp och hade mycket bråk med en del stater, men de fick ge sig myndigheterna, dispens fick de, för de var så populära.

Nästa gång jag träffade Axel var han i Havanna på Cuba på en nattclub som hette Oriental, och då var han betydligt fräschare och pigg, men mycket äldre förstås.

Han slutade en tid därefter har jag hört genom Edvard. Således var det sista gången jag sammanträffade med honom. Jag vet inte hur det sedan gick. Edvard flyttade hem till Husås och honom har jag talat vid flera gånger, senast på Häradsgården, och fick då reda på att Axel var död, men har glömt årtalet när och hur han dog. Jag var kvar på M/S Kungsholm till 1933 och hade då inte någon adress på honom i N.Y.

Hur som helst, att han är död är ju nästan klart, men var och när är nog en fråga som, om ej Edvards dotter som ärvde honom, hon bor i Husås, kan lämna några upplysningar härom.

Han var känd och älskad av alla och hade sin publik över hela världen utom Ryssland. Axel var en mycket glad, vänfast och en varm älskare av sin hembygd.

Artikelförfattaren Henrik Hall, Göteborg